Tiden flyger förbi. Dagarna är sega, oftast mår jag dåligt men ibland känner jag styrka och kan glädjas över dom fina stunderna jag fick med min pappa.
Han lämnade oss alldeles för tidigt, 42 år blev du och det är fan ingenting. Du kunde levt dubbelt så länge och det gör mig arg, varför just du? Livet är inte rättvist...

Vem ska nu skämma bort Mira med köttbullar & skinka? Hon saknar sin moffa något enormt! Hon springer alltid in till soffan det första hon gör när hon kommer till er, hon vet att där brukade du och hon mysa.

Jag tänker på dig varje minut och hoppas du har det fint och bäst i himlen, med din mamma.

Jag vill inte leva utan dig, jag vill leva med dig pappa.

Älskar dig föralltid, min klippa!
<3