23e maj 2013
Igår kväll halv 12 fick jag samtalet jag varit rädd för flera dygn. Min pappa hade somnat in, åk till himlen.
Det är så hemskt och jag är så otroligt nere.
Varför skulle denna jäkla sjukdom ta just dig? Som alltid varit frisk, ätit rätt och tränat. Jag kan inte förstå..
Du är den vackraste människan som vandrat på denna jord, min förebild och hjälte.
Är så stolt över att ha dig som morfar till min dotter. Du kommer alltid ha en plats i mitt hjärta, den största.
Jag vet inte hur vi ska klara oss ur detta men vi måste hålla ihop och kämpa.
Jag lovar dig att vi tar hand om mamma, hon kommer aldrig behöva vara ensam!
Sov nu pappa & slipp all smärta, rädsla och ångest.
Jag älskar dig föralltid!

Nej :( jag kan inte ens tänka mig vad du går igenom. Beklagar verkligen. Många styrkekramar till dig och familjen!